MenyKontakta Crimson |
Uppsala Progressive Rock Festival 2015Lördag 8 augusti Uppsala Progressive Rock Festival återkommer för 9:e gången i år och arrangeras som vanligt av Svenska Art Rock Föreningen Crimson.
Artister
Sedan 2004 existerar Ragnarök igen i originaltappning. Vi gör mellan 2-4 spelningar per år. Vi gjorde en ny studioskiva 2010 kallad Path som betalades av ett fan i Schweiz. Vi har gjort Japan-Turné 2011 och firade 40-årsjubileum 2012.
Medlemmar i bandet är Henrik Strindberg - gitarr, flöjt
Me and My Kites har spelat ihop i två år och hunnit med två Europa-turnéer, den senaste tillsammans med Tony Durant från bandet Fuchsia. Vårt namn kommer från en av deras sånger från skivan Fuchsia (1971). Vi har lagom till festivalen kommit ut med vår andra skiva "Is it Real or is it Made?", om allt går som det ska. Debuten Like a Dream Back Then från 2012 kommer också att finnas i nypress då, är i stunden slutsåld, men går att höra på Spotify eller liknande. Me and My Kites musik tar små kringelkrokar i gränslandet mellan fantasi och verklighet, ibland är det drömskt och flytande och iblan bubblande och sprudlande, ibland kan det till och med vara lite läskigt. Innan Me and My Kites fanns spelade bandmedlemmarna (ofta tillsammans) i grupperna Lost in Rick's Wardrobe, Cirrus Winery, Lisa O Piu och Aurora mfl. Nu spelar även så gott som alla i Vårt Solsystem, en hyllning till det stora och det lilla. Uppsala-festivalen blir första spelningen vår nästa turné, som bland annat tar oss till England och Frankrike. Vi ser mycket fram emot att spela för er! Medlemmar i bandet är David Svedmyr - 12-strängad gitarr och sång
BROTHER APE har sina rötter i nåt slags hårdrocksrus från 70-och 80-tal. Men efter att ha nyktrat till från denna baksmälla letade man sig fram i dimmorna och fann progrocken, med Genesis, Yes, och U.K. m.fl. ”En helt ny gren att utforska!” Inspirerade av dessa giganter började ett nytt kapitel i bandets utveckling ta form. Mer harmonier infogades av kompositören Stefan och nu investerade bandet i pukor och cymbaler. En drös med utrustning som baspedaler, syntar och till och med en elflygel införskaffades. Ur detta överpretentiösa hybrislika tillstånd skapades en generation av längre låtar. Några ur denna samling överlevde och hamnade på debutalbumet “On the Other Side”, 2005. Bandet tappade ganska abrupt en medlem redan innan releasen för detta album och så blev bandet en trio. Under denna turbulenta tid kretsade fortfarande musikens arrangemang runt detta fyramannascenario. En kavalkad av album rullades ut under denna ”missing a keyboard player model”. Detta problem försökte man lösa med att varje bandmedlem skulle offra någon av sina lediga lemmar åt någon av dessa hånflinande möbler med 49, 61 eller 88 svartvita tänder som i sin tur krävde full omvårdnad. Detta blev tillslut för mycket. Man insåg att det krävdes en kvalificerad tvåarmad operatör för att sköta dessa apparater. Men någon sådan passande individ visade sig svår att hitta, så en radikal nedbantningsplan sattes i verket och större fokus lades på att få fram mer sound ur basen och gitarren. Bandet har nu jobbat fram ett gäng låtar som passar detta avskalade koncept. Max, (killen med trästickorna), om vad som komma skall i Uppsala: Medlemmar i bandet är Stefan Damicolas - gitarr, sång
Oglin består av Ogge Sjölin, Seth Kapadia, Johan Thurfjell och David Thurfjell. Ogge Sjölin är den som skriver låtarna. ”Den här musiken kommer till genom evigt klinkande på piano”, säger han, ”plötsligt slår jag an ett par toner som låter spännande tillsammans och så bygger jag ackompanjemang kring detta. Sen gör jag massa såna och försöker sätta ihop där det passar, och förhoppningsvis blir kul att spela”. Texterna handlar ofta om människor-vid-sidan-om, om konsumtionssamhällets hets, sexuell ambivalens, och om hur man i skogsbryn och andra gränsland kan ana en sorts magi i vardagen. Resultatet blir låtar som är som skrönor. Stämningen den som man får vid kiosken vid Ornö-färjan, eller vid de gamla klottrade barackhusen som låg utmed Helenelunds station i Sollentuna där vi växte upp. Som däckfirman mitt i skogen i Upplands Väsby, eller Kompes bar, truckerrestaurangen vid Volvo Lastbilar på väg ut mot Järvafältet. Det är musik för platser där man får känslan av att tiden stått still sedan 1975."
”Om min soloföreställning: Jag spelar Crimson- och Pink Floyd-låtar på specialgjorda dubbelhalsade Dobro-gitarrer genom ett kraftfullt effektbord. Jag designade min monstergitarrer själv, för kunna spela allt på egen hand.”
PlatsFestivalen hålls i Parksnäckan som ligger i Stadsparken (Stadsträdgården) i centrala Uppsala. Parksnäckan har plats för en publik på 800 personer och det finns många sittplatser BiljetterEntré 200 kr Spelordning och ungefärliga starttiderLördagen 8 augusti klockan 16.00-21:30. Insläpp från 15.30. Peter Bryngelsson Försäljning av mat, fika, skivor, mm kommer att finnas på området. BoendeDestination Uppsala har bra tips på boende i Uppsala.
|
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
